Jag har ätit pommes och nu känner jag mig som världens slappaste, lataste, manligaste pösmunk någonsin. Det känns inte så bra. Pommesförgiftning. Jag ska studera lite samhällsekonomi inför provet imorgon, BNP och oligopol och såna grejer. Det är inte ointressant, men det är ju ingen världsomvälvande kunskap.Angående själva studerandet så vet jag ju att det blir såhär:Jag kommer naturligtvis duscha innan jag ska börja pluggandet. Antagligen kommer jag att dra ut på detta som fan, lite undermedvetet, lite medvetet, men det finns där. Sedan kommer jag föna håret, utan anledning, jag ska ju ingenstans. Förmodligen kommer jag att sätta på tvn och tänka "shit vad intressant" fast det kan vara en dokumentär om nageltrång eller vadsomhelst. Så vid tolv, halv ett kommer jag att plocka upp den hånande boken, och jag kommer att läsa intensivt i en kvart innan jag somnar, oväntat. Tidigare än på flera veckor. Månader. År.Som vanligt.

Jag har funderat över hur skönt det är att bo så centralt som jag gör nu. Jag har en ganska trevlig överblick över tågen, det känns bra att veta att civilisationen bara är ett stenkast bort. Det är rogivande också, att sitta på balkongen när det är lite småkyligt och se på tågen som rullar förbi i maklig takt. Det ger en känsla av verklighet, ett slag av existensialism liksom. Och det är jävligt häftigt ibland.

Jag är glad, för mamma hon städar i lägenheten, vilket berättigar mig till att ha skithögt ljud på musiken. Och det är inte fel kan jag säga, med det terrific surroundsystemet som bara längtat efter det här stunden. Alla hjärtans dag idag har jag hört. Jag trivs inte med den här kommersiellt våldtagna dagen. Det är för jävligt helt enkel, att folk inte har vett till att strunta i att gynna alla äckliga företag. Äckliga, äckliga värld.Jag har sovit idag igen, på konstvåningen. Jag känner att jag borde utveckla begreppet "konstvåningen", eftersom jag inser att de som läser det här inte har någon större koll på miljön jag lever i. Konstvåningen - detta är den fjärde (och högsta) våningen i en gammal tegelbyggnad som är en del av skolan som jag går på. Det är 72 trappsteg upp dit och själv våningen ligger väl på 200 m2 kanske. Kanske mer.Jag sover i korridoren. Korridoren är en lång gång som kopplar samman alla klassrum och förvaringsutrymmen. I korridoren ställer alla konstklasser ut sina alster emellanåt. Jag sover naturligtvis inte på golvet, utan det finns små krypin med soffor och bord osv.Byggnaden som konstvåningen ligger i har förr varit en mentalsjukhus, så man får ganska intressanta vibbar därifrån. På utsidan finns det tillochmed ett kors som symboliserar att de som ville... ja, jag vet inte. Bikta sig eller be eller komma i kontakt med något högre väsen - ja de gick dit i alla fall. Där sover jag alltså. I ett gammalt mentalsjukhus.